Tycker ni det är okej att media visar bild på en brottsling? Dvs läcka ut personlig information om en person som ex; Vart denne bor, vart brottslingens familj håller hus, veta hur brottslingen äter/bajsar/gråter/andas/shoppar? 

Pros: Media har även lyckats hitta stora brottslingar i Sverige.
Cons: Media har lyckats förstöra oskyldiga människors liv genom att peka ut de som en av Sveriges största brottslingar. 
De oskyldigas liv har förstörts, och likaså har dennes närstående. 

Vad tycker ni? 
Ps. Media har inga gränser. Det är alltid antigen eller. 

Peace Love & Falafel

Eloooo again, long time no see. sorry for the late update, but we’ve been kinda busy lately. As I was saying last time, we looked at a van, took it to the mechanic, everything was alright with it. we bought it, drove around with it for a week, prepared our trip thoroughly and as soon as me Bjorn, Max and Pontus leave sydney to head for the trip of our lives, the engine overheats. Awesome right!? not really, we got off the highway and stopped at Mcdonald’s, bought some icecream for 30 cents(0.2 euros) each (cheap, i know) and rested there a bit until the engine cooled down. We decided to head back into town that evening. Little did we know the horrors of that awaited us on the way back to Sydney. 

After spending a few hours of relaxation at McDonalds we refill the water in the radiator in the car and start driving back into sydney. It was during nighttime and the rollercoaster-like roads were empty as all of a sudden, the lights of our van stopped working aswell, ALL lights, breaklights rear lights, high beams everything. Which was kinda scary… though not scary enough to deserve Pontus very lady-like reaction. he almost became gay out of fear that night:D and i think he lost 5 years of his lifespan. During all this panic though, yours truly smashed the dashboard hard and the lights lit again:)! as fun as driving in the dark was, we tried to keep the lights on for the rest of the drive back and luckily we made it alive. 

When we arrived in sydney it was too late to visit the mechanic, so we camped over night in our van under what seemed a very remote bridge close to a nearby park. Unfortunately we found out through the noise the following morning that we slept under a highway. Combined with the fact that we were 4 in the van that night and that it was more than 30 degrees, it is safe to say that we did not get much sleep. But as bad as that sounds, there was a good side to it. We could get to the mechanic early, and so we did. 

We brought the van to the mechanic so he could check wtf the problem was. during that time we went for some lebanese breakfast in a nearby bakery. Unluckily, that was about the best thing about that day. We went back and got the bad news that there was a crack in the engine head gascet(think it’s spelled like that). in other words, repairing the van would cost us more than half of what we payed for the stupid thing. so we didnt do that. we decided to cancel our roadtrip and try to sell the van. 

And thats what we had been doing these last 2 weeks. Advertising the van on some adsites and hostels and working a bit on our tan. It seemed i worked extra hard since i got burned badly. During this time the Van was parked at Bondi beach close to some friends’ apartment. Bjorn has been sleeping in the van since then. We had a few responds on our ads but unluckily the car batter had run out. so we got hold of jumper cables and jumpstarted the car the same day that 2 different guys were coming to view the van. we drove the van for approx. 1 hour so the car could generate enough power and the battery charge. after an hour we turned the engine off and tried to reignite our lovely Betty-Mae(that’s what we named her), but to not break the evil circle of bad luck that she had brought us, the engine didnt start again. and there was no power left in the battery. That’s when we decided to give up on old Betty-Mae and renamed her to Betty-Didn’t. So what was going to be an awesome roadtrip and probably the best days of our lives, ended up being 1 day of roadtrip and 2 weeks of timewasting on the beach in sydney.

http://survivedsofar.blogg.se/

Jämställdhet är otroligt viktigt för mig, dig och alla andra där ute. (Egentligen).
Olika människor, olika perspektiv på hur jämnställdighet ser ut. Därför vill jag veta hur ni tänker….

Konkretisera ordet jämställdhet kort för mig;
Vad betyder jämställdhet för dig? Och hur vill du att ditt liv påverkas för dig?
Detta gäller både privatliv, jobb, skola, förhållanden! Hur vill du att ditt jämnställdiga liv ska se ut, och hur är realiteten idag?

Jag kommer också gå in i diskussionen om ni engagerar er! Tycker detta är ett viktigt samtalsämne. Därför ber jag så många så möjligt engagera sig.

MVH
Laura Ukaj

Peace Love & Falafel

00.57 stiger jag in till stadens populäraste nattklubb. Till höger om mig ser jag en man som försöker imponera på en ovanligt vacker kvinna.
Framför mig ser jag människor dansa till låten Alors On Danse.
Har ni någonsin föreställt er hundratals människor dansa utan musik? Det ser urlöjligt ut.

Jag går mot baren och ställer mig för att beställa. Bredvid mig står en lång kille. Han har blont hår, bruna ögon och ett leende på läpparna. Vi får ögonkontakt och genast börjar han prata med mig. Under tiden han pratar med mig så studerar jag hans klädstil. Jag försöker klura ut vad han är för sorts kille.
Är han en ”jag går ut med min mamma och köper kläder”, ”Mina kläder kostar minst 10 000 kr” eller är han en ”jag leker att jag inte bryr mig om mitt utseende, men i själva verket gör jag det”.

Han är en ”Mina kläder kostar minst 10 000 kr”.
Det tar mig 2 minuter för att se ifall han var min typ av kille. Om det tar längre tid så är det för att personen måste ha sagt något intressant. Jag lyssnar noggrant och iakttar. Det här brukar ta max 5 minuter, sen släpper mitt intresse.
I det här fallet tog det mig exakt 1 minut och 50 sekunder. 

Jag tar min drink och går min väg.

En halvtimme senare ser jag en stilig ung man precis vid baren. Han är 1.92 meter lång, gröna ögon och brunt hår. Han har på sig en T shirt där det står: ”Love is blind”, ett par svarta jeans och vita Converse skor. Jeansen är perfekt vikta så att Converse skorna syns tillräckligt mycket.
Det är ett tecken från Gud. Jag älskar att prata om kärlek, han har en t shirt med ”Love is blind” tryck på. Honom ska jag få.

Mindre än en minut ser jag honom närma sig mot mig, våra ögon möts.
Jag börjar bli nervös så jag vänder mig mot min kompis och frågar henne ifall jag ser bra ut.
Någon nuddar på min högra axel, det var Love is blind killen; Hej, säger han.

Vi pratade i en kvart. På en kvart fick jag reda på vad han hette, pluggade, vart han bor, ifall han hade några syskon, vart han köpte den fantastiska t shirten, om han var singel m.m
Stunden var kommen då vi skulle skiljas. Det blev en pinsam situation, ska han fråga efter mitt nummer, ska han inte.

Kan jag möjligtvis få ditt nummer, säger han.
Nu får jag inte leka för tillänglig, han får ju inte tro att jag är desperat efter honom. Jag tittar djupt in i hans ögon i 30 sekunder och sen ler jag.  
Han fick mitt nummer och konversationen slutade ”Super, jag ringer dig någongång”, sedan blinkade han och gick sin väg.

Det var sista gången jag såg honom.

Under alla år jag varit ute på nattklubbar har jag aldrig hittat en ordentlig kille. Även om jag försökt intala mig själv att jag går ut med mina vänner för att ha kul, och inte träffa någon, så djupt någonstans i min själ så hoppas jag alltid på att träffa någon.
Vart kommer jag träffa honom?
Inte är det på en nattklubb i alla fall.
Jag är trött på att gå ut på nattklubbar, och se samma ansikten varje helg. Jag brukar kalla det för ”fem ansikten helgen”. Det innebär att jag alltid lyckas se fem samma ansikten ute. Vart jag än vänder mig ser jag exakt samma människor under samma position med samma drink.
För Guds skull beställ en ny drink åtminstone.

Dagen efter känner jag hur min ångest äter upp mig.
När man möter dessa människor så möter man en ytlig sida, en sida som visar glädje och perfektion.
Dagen efter möter du realiteten.

Missuppfatta mig inte, det är underbart att vara singel, men jag vill känna den här tryggheten.
Jag vill kunna gå hem till min man efter att jag varit ute en kväll med tjejerna, och veta att han väntar på mig i vår varma säng.

Where are the good men?

Vad tycks?

Här har vi ett begrepp vi alla känner till. Jag menar, vem har inte varit svartsjuk? Jag tror vi alla har varit det någon gång.
Tror även de flesta av oss hade valt att vara utan den känslan om vi kunde välja. Men ändå hör man ibland någon som tycker att
det ändå är bra med åtminstone lite svartsjuka. Stämmer det eller är det bättre utan? varför blir vi svartsjuka och hur kan vi undvika det?

Frågar du mig så får du svaret att svartsjuka är ingenting annat än egots påhitt! Det finns ingenting omtänksamt i svartsjukan. Det handlar varken om förhållandet eller kärleken. Det handlar enbart om dig själv och din rädsla för att ta itu med vad du känner. Det finns ingen anledning till att vara svartsjuk, och ännu mindre anledning till att agera på denna känsla. Svartsjuka är i grund och botten en rädsla i förklädnad. Du som är svartsjuk är inget annat än rädd. Du är rädd för att inte räcka till, för att förlora och rädd för att upptäcka att bilden du har av ditt liv inte riktigt är som du tror. Rädd för att upptäcka att tilliten, din eller din partners, du kräver av ett förhållande inte finns.

Kärlek och förhållanden är ett samspel, inte en hund och husse/matte lek. Och därför kan man inte förknippa svartsjuka med kärlek. Du som är svartsjuk och agerar på denna känsla kan inte samspela, utan känner att du behöver styra och ställa med känslomässiga spel.
Du som inte kan kontrollera din svartsjuka kommer förstöra din partners relationer för att få honom/henne att tillhöra dig helt och hållet. Detta för att du innerst inne inte känner att du tillhör din partner. Med andra ord, svartsjuka är brist på kärlek.

Jag tror inte vi kan komma ifrån svartsjukan som känsla, men så fort vi slutar förknippa vår kärlek med den, så slutar den påverka oss. Ta en resa in i dig själv och lär känna dig själv känslomässigt, identifiera varför du blir svartsjuk så förstår du fort hur den egentligen inte betyder någonting. Du lär förstå att svartsjukan är din och endast på grund av dig, och inte har med din partner och göra.

// Josefine i manlig version

När Laura skrev inlägget om burkor blev jag glad. Äntligen, någon mer som är för detta! Och sedan läste jag kommentarerna. Och allvarlig talat, jag blev chockad. Många höll inte med det Laura skrev. Och av vilka orsaker?
 
”Förutom faktumet att det ÄR ett förtryck”
”En kvinna i kortkort skulle inte accepteras i Iran”
”Det BORDE INTE existera några burkor, det BORDE vara förbjudet”
”Hur de används för att skyla de skador de fått när de blivit misshandlade av sina män.”
 
Ord utav folk som, troligtvis, är blinda nog att tro på allt media säger. ¨
 
Att folk diskuterar om burka är egentligen bra. Olika argument kommer från olika människor och kanske lär man sig något och öppnar sina vyer. Det är viktigt att lyfta fram det negativa och det positiva. Men det är hemskt när en person endast ser det negativa och ignorerar det positiva. Omoget. Att sitta där och predika om hur hemskt och dåligt det är att bära burka utan bevis är inte modigt.
 
På ett sätt är det självklart att en kvinna i kortkort inte skulle accepteras i Iran. Iran är ett muslimsk land. Ett religiöst land. Hade Sverige haft kvar sin starka tro till Kristendomen så hade vi inte heller haft kortkort här. Men Sverige är inte ett religiöst land längre och det är viktigt att inse. Ett religiöst land skiljer sig stort från ett icke religiöst land.
 
Burka är ett hinder för identifiering. Men lag mot burka är ett hinder för friheten. Varför ska vi alltid försöka ge frihet till kvinnor genom att förbjuda dom vissa saker? Det ger ju bara fel budskap. Man kan inte tala om mänskliga rättigheter och respekt om man förbjuder någon från att ha på sig det man vill. Varför är det så att religionen alltid ska anpassa sig efter samhället? Kan det aldrig vara tvärt om?
 
Men som skrivet, burka är visserligen ett hinder för identifiering, men dom som bär den vet troligtvis detta. Dom har säkert accepterat det och insett att det kommer betyda visa svårigheter i deras vardagliga liv. Det vi kan göra är att försöka underlätta det för dom genom att inte begränsa allting mer och mer. Ett ”löjligt” exempel man kan ta in är Spiderman, Catwomen m.m. Från barnsben har vi inte lärt oss att täcka ansiktet innebär fara. Tvärtom. Har inte vi alla sett Spiderman (m.m)? Dessa superhjältar har oftast täckt sina ansikten. Men det accepterar vi. Men när det gäller muslimska kvinnor ska man genast dra slutsatsen att dom är förtryckta, påtvingade och en fara för landet.
 
Hur vet jag med säkerhet att hon blev tvingad till att ha bruka, eller sjal?
Hur vet jag att alla muslimska kvinnor som bär burka är misshandlade av sina män?
Hur påläst inom Islam är jag för att kunna dra slutsatsen att muslimska kvinnor är förtrycka?
Varför anser jag detta?
 
Det är fyra frågor varje människa måste ställa sig. Och jag kommer aldrig i hela mitt liv tro att muslimska kvinnor är förtrycka tills den dagen då alla muslimska kvinnor träder fram och säger det. Så länge bara EN av dom säger ; ”Nej, jag är inte förtryckt” så kommer jag aldrig tro på det. Och det hoppas jag att ni inte heller gör. Burka är inget förtryck så länge inte man har blivit påtvingat det. Det är hemsk att vissa kvinnor tvingas att bära burka. MEN, alla kvinnor tvingas inte. Många väljer själva att ha sjal eller burka.
 
En annan sak som jag skulle vilja påpeka är att burka egentligen inte måste kopplas till Islam eller till religion. Oftast är det ju så att de som bär burka är muslimer, men det måste inte vara så. Om man bär burka eller inte kan vara på grund av/är på grund av kulturella åsikter. Burka KAN kopplas till Islam, men det har egentligen inget med Islam att göra. Vilket är något man måste ha i åtanke.
 
Det börjar med att man smakar på kakan. Och sedan märker man att man har ätit upp hela. Samma sak gäller konflikten angående burka och islam. Först börjar man med att förbjuda burka och sedan, sakta men säkert, kommer man att börja diskutera problemen som kommer i och med att man bär sjal. Man kommer att börja tvivla på Islam och hitta nya sätt att ta fram det “dåliga”. Man ser ju detta redan idag hos albaner och i Kosova. Kosova, som egentligen är ett muslimskt land, har invånare som är emot slöja. Inte burka. Utan slöja. Och slöja är inget hinder för identifiering, så det argumentet kan man inte ens använda. För några dagar sedan var det ett program på en albansk tv-kanal där fyra kvinnor diskuterade huruvida man ska ha sjal i skolan eller inte. Tre av dessa var emot och endast en var för. En kvinna argumenterade mot fyra. Och herregud vad jag tyckte synd om de tre som argumenterade mot. Dom bara skrek och betedde sig allmänt outbildade. Kvinna som bar sjal lät dom prata färdigt, kom med sina argument och tog åt sig det dom sa. Starkt gjort av henne. Och varför ska det ens vara ett problem att ha sjal i skolan? Är folk verkligen så nyfikna på hårfärgen eller vad?
 
En vacker dag kommer det bli ett större hat mot sjal och Islam. Det kommer komma en dag då man kanske måste välja vilken sida man måste argumentera för, och jag hoppas att man väljer rätt. Vi har sett vad som har hänt Irak, Afghanistan och Palestina. Näst är Iran, och kort därefter är Kosova. Alla dessa länder som har muslimsk population. Öppna ögonen och försök att acceptera människor. Om ni inte kan acceptera deras livsstil få försök att ignorera/inte hoppa på dom. Bättre än att attackera dom..
 
Hoppas att det blir en livlig diskussion! (Och hoppas att ingen attackerar mig för mycket.. he he)

// www.gonn.blogg.se